Hej igen!

När man nu är här nere så ska man väl frossa i regiones rika utbud på frukt och grönt. Här köpte vi koncentrerad c-vitamin. 10 kg härliga, saftiga apelsiner, direkt från odlaren. Vi har börjat att pressa dem och dricka för att variera intaget.  

Vi går ofta på cafe och dricker coffe con leche, vilket har blivit en god vana. Det är härligt att sitta och titta på folklivet och njuta av vädret, kaffet och tillvaron.  

På väg till vår sydligaste punkt för denna säsongen, stannade vi till i den märkliga byn Mojacar som höjer sig på en klippa några kilometer från Medelhavet. Vi promenerar runt men det är trappor upp och trappor ner. Det känns i vadmusklerna men är säkert nyttigt.

Vid Almerimar träffade vi återigen Sven-Åke och Berit. Det blev ett trevligt återseende naturligtvis med restaurangbesök. Vi står på en ställplats i hamnen och omgivningarna påminner om Smögen. En riktig turistfälla.

Trevligt ändå.

 Nu vänder vi näsan norrut även om det inte känns som att vi är på väg hemåt.

Vi landar i Benicassim där vi stått tidigare på en gratis ställplats intill polisstationen. Det är en mysig liten stad med en genuin genomfartsgata med massor av cafeer och restauranger. Lidel  har ett erbjudande om störthjälmar vilket vi är i behov av eftersom våra börjar bli ankomna av årens slitage. Vi passar på att förse oss.

Det kommer även en liten kille, Alex 4 år, från skolan och blir kompis med Sally. Det är ett nöje att se hur Sally uppför sig tillsammans med Alex och hans små kamrater.

Det var allt för nu och i morgon fortsätter vi till Morella som ligger högt inåt landet och där har vi aldrig varit förr.

På återseende.

Tossingarna.

Hej igen!

Nu har vi bott in oss här i Roquetas de Mar så att vi har nästan svårt att lämna platsen. Vi trivs förträffligt och det kan faktiskt liknas vid Bolnuevo där vi bor den mesta tiden vi är i Spanien. Här är lite blåsigt i allmänhet men det får man väl stå ut med.

Vi har haft problem med elen så att vi inte kunnat se tv mer än relativt korta stunder. Detta berodde på att solcellerna på taket inte förmådde klara så mycket effektuttag. Dett gjorde att vi investerade i nya 120 watts solceller som vi kopplat till batteriet. Nu kan vi se tv obehindrat vilket vi tycker är trevligt.

I tisdags så blev vi glada för då dök kusin Sven-Åke och Berit upp. Det var ett glatt återseende efter att de varit tvugna att vara kvar i Bolnuevo på olika spelningar.

Den 21 februari hade vi födelsedagskalas. Det var Kerstin som skulle hedras. Som vanligt var det kaffe på sängen.

Kerstin fick ett vackert hängsmycke av Sally och Mats som var något äldre än födelsedagsbarnet, nämligen

400 000 000 år gammalt En slipad ortoceratit. Ett djur som levde i de forna haven.

  Vi bjöd in de svenskar som fanns här och vi fick en trevlig men blåsig eftermiddag.

Ha det bra så ses vi igen.

Tossingarna.

Hej!

Vi är kvar i Roquetas de Mar och trivs väldigt bra. Vi kör moped runt i omgivningarna och umgås med våra husbilsvänner. Gunnar och Gunvor från Göteborg är rutinerade husbilsåkare sedan många år och har lärt oss en del nyttiga ting om detta livet. Vi har även nya vänner i form av Leif och Eva från halmstadstrakten.

I går var det Valentin och då var vi ute och åt på restaurang Flamingo. Det var rejäla portioner.    

Det blev en hel del att ta hem till Sally.

Även andra dagar går vi ut och ibland frossar vi men det får inte bli någon vana. Det är dock svårt att låta bli när man kan sitta ute i solen på cafe som om det vore sommar.

I förrgår blev vi bjudna på semla hos Gunnar och Gunvor. Hon är en riktig matmamma och är kreativ när det gäller att få till olika delikatesser trots att det inte finns ingredienser som riktigt stämmer.

Sally njuter av tillvaron och även av att familjen bor så tight vilket gör att en hund känner trygghet och närvaro.

Ibland tycker hon att det blir lite långsamt men då tar vi en sväng på moppen och då piggnar hon i.

Ha det nu så bra, det skall vi ha.

Tossingarna.

Hej!

Roquetas de Mar är ett litet samhälle, nåja inte så litet, som till stor del bygger sin tillvaro på turister. Det gör att de stora byggnaderna är nästan tomma men området har invaderats av fricampande husbilar. Polisen bryr sig inte vilket de gör på de flesta andra ställen.  

Det påstås att borgmästaren gärna ser husbilar här. Även om man inte betalar för sin plats så lägger man ganska mycket pengar i samhällets affärer och restauranger. Så inte har vi dåligt samvete för att vi står här. Här står ju mest tyska bilar men också några svenska. Då pratar man givetvis med varandra. Vi har verkligen fått många nya vänner när vi bilat runt i Europa. Tipset om den här platsen har vi t.ex fått via bilvänner i en Rapido.

Det är lätt att leva här.Vi kan sitta ute och fika eller äta något gott  Här är, än så länge, billigare  än hemma . Dock måste allehanda vardagssysslor skötas och vissa måste få sin dos av kontemplation.

Ofta ägnar vi åt att njuta av den spanska solen. Det är ju en av anledningarna till att vi kört ca 350 mil. Det är det värt. Litteraturen får också sitt. Mats läser allra mest på ipaden.

Ibland tycker Sally att det är för tråkigt.Dåhoppar hon upp på moppen och tycker "kom igen nu åker vi".

Nu ska vi gå ut i den lilla stan,  ta en tapas och ett glas vin, 2 euro per person. Det är så det ska vara!

Lev väl. Vi ses snart igen.

Tossingarna.

Hej igen!

Nu är det dags för lite uppdatering. Det är ju ett tag sedan vi skrev.

Den 23 januari fyllde vår goda vän och granne år. Han bjöd oss alla till restaurang i Mazarron på en fyrarättersmiddag.

Dagen började redan vid 10tiden då alla damerna tog bussen i förväg för att shoppa loss. Herrarna tog det lite lugnare och åkte vid pass 12. Valle och Anita på campingen var snälla nog att passa Sally så vi behövde inte oroa oss för henne. Middagen var på en mycket genuin krog och vi började äta och dricka vid ettiden.

Vi åt och drack i många timmar. Ett fantastiskt efterrättsbord lockade på slutet.

Där kunde man skvimpa på starka saker för att få bättre sprätt på smaken.

Som ni förstår så var humöret och ljudnivån mycket hög och det tyckte nog även infödingarna som var medpassagerare på bussen hem.

Vi har beslutat att lämna campingen söndagen den 26 januari. och det får planeras flera dagar i förväg. Det är mycket som skall plockas ner.

När vi lämnat campingen efter att ha tagit farväl av alla våra goda vänner så gav vi oss iväg till Mazarron där vi hittat en bilvåg. Det blev en besvikelse för bilen vägde 3920 kg och den får väga 3850 kg. Vi kunde ju inte lasta ut något så det var bara att se glada ut.

Vi fortsätter till Torrevieja där Mats nya körkort ligger och väntar hos den svenske konsuln. Vi hittar fram på smågatorna. Äntligen slipper Mats köra utan giltigt körkort som han gjort några månader.

Därifrån tar vi oss till Murcia och Ikea för att bunkra upp hårt bröd, lingonsylt till gröten och Kalles kaviar.

Dagen efter har vi bestämt att ta oss längre söderut till en fricamp vi fått tips om av våra goda husbilsvänner, Gunnar och Gunvor. Platsen heter Roquetas de Mar och det ligger 23 mil från Murcia.

Det är en trevlig och bra fricamp. Promenad till storgatan i samhället för att sitta ute i solen och ta en tapas och ett glas vitt frampå kvällen.

Sally trivs och springer mycket i strandkanten och jagar sjöfåglar. Vi har en härlig tillvaro.

Lev väl tills vi hörs.

Tossingarna.

Hej igen!

För att vi inte ska snöa in helt här i Bolnuevo beslutade vi, tillsammans med Berit och Sven-Åke, att göra en utflykt med buss till Lorca som ligger ca 7 mil inåt landet. Valle och Anita var så vänliga att ta hand om Sally hela dagen för man får inte ta med sig hund på bussen.

Vi tar bussen från Bolnuevo på morgonen och det är inte som när man åker buss i Sverige. Det är riktigt billigt och chauffören förvarar pengarna i en öppen plåtlåda.

Föraren körde som en biltjuv och vi kastades fram och tillbaka. Fram kom vi och vi inledde besöket med en kaffe på en kondis.

Lorca är en medelstor stad med ca 90 tusen invånare. En jordbävning drabbade staden 2011 varvid 9 personer omkom. Man kunde på många hus se reparationer och lagningar som härstammade från jordskalvet. Det ligger en borg på ett högt berg i staden men det var i längsta laget att gå dit. Vi gick dock en bit uppåt så att vi fick en fantastisk utsikt over hela Lorca.

Efter den ansträngande promenaden i solgasset behövde vi verkligen lite refrechments. Vi hittade en liten krog så småningom men den var inte så mysig  men det var ju inte det vi var ute efter.

Vi går sedan och shoppar och det blir mest damerna som hittar något användbart. Det mesta är billigt och vi märkte att vi inte var i något turistområde.

Framemot femtiden satt vi åter på bussen och vid halv sju var vi tillbaka i Bolnuevo. Sally blev förstås glad att se oss. Hon har alltid svårt att koppla av när hon är från oss. Därför tog hon en rejäl tupplur när vi kom hem.  

Det var en intressant dag på många vis och vi avslutar den med att titta på "På spåret".

Ha det bra till nästa gång.

Tossingarna.

I dag har vi lite regn och en något dyster dag. Man ser upp mot bergen hur tungt det är. Det gäller att hitta på ting att lysa upp med. Vi kommer att gå ut och äta lunch inne i Bolnuevo. Sedan blir det nog tv frampå kvällen. Vi har lånat några filmer av Bjarne och Lillemor från Kungshamn.  

Det är härligt att kunna ligga hur länge som helst. Det gäller att njuta. 

Ha det bra. 

God fortsättning på Er alla!

Ett år har gått och ser man tillbaka på det så har det från vår horisont varit ett bra år. Vi har upplevt mångahanda ting och rest mycket på vårt sätt. Vårt vinterliv här i Spanien upplever vi som mycket positivt. Vi både reser och träffar nya människor och vi är bofasta under några månader och har ett helt nytt socialt nätvek här.

Efter nyårsfirandet låg vi lite lågt men hämtade oss ganska snart. Vädret har varit finare än vad det brukar vara vid denna tiden härnere. Det gör att Kerstin har badat några gånget och vi har solat och promenerat.  

Vi kör ofta in till Puerto de Mazarron och lunchar. Här har vi en lunch bestående av sallad m.m och är en riktig höjdare. Mopeden använder vi flitigt och Sally är ofta med på åkturerna.

En av dagarna var det en hejdlös sandstorm och det blåste säkert över 30 meter. Sanden letade sig in överallt och vårt vindskydd båste ner. Många här på campingen hade fullt upp de närmaste dagarna med att plocka i ordning stormskador.  

Nu börjar jordgubbarna komma och de är mycket goda. Smakrika och stora och inte särskilt dyra. Vi frossar för det är säkert nyttigt. Grädden får vara.  

Vi firar på eftermiddagen den 9 januari för att vi skall gå ut på Marias restaurang på kvällen och höra Bolnuevo Boys som är oerhört populära här. Sven-Åke har suttit och övat in en mängd nya låtar och det låter jättebra.

Bilden är lite mörk och suddig men man ser att Bolnuevo Boys har fått förstärkning.

Det blev naturligtvis en lyckad afton med restaurangen full av svenskar. Det var både allsång, dans och solosång. Sven-Åke är fantastisk på scenen. Han släpper loss för fullt. Grabbarna i bandet sätter verkligen guldkant på vår tillvaro här.

Ha det så bra tills nästa gång önskar:

Tossingarna.