Hej!

Lämnar bergen och söker oss till kusten där det inte är så kallt på nätterna. Vi kör till Platja de Aro. Innan dess hade vi försökt med ställplatsen i Sitges men den var helt kass. Att inte myndigheterna sköter om sådana platser för det är ju ändå turister som ska dit. Platja de Aro är ett mycket trevligt ställe och vi var ute och åt på en restaurang. När vi kom tillbaka till bilen saknade Kerstin sin väska med plånbok och kort. Rusning tillbaka och någon vänlig själ hade lämnat in den helt intakt.

Vi beslutar efter mycket vånda att det kanske är ide att på allvar dra sig norrut.

Den 10 mars startar vi och kör till la Jonguera vid gränsen där vi bunkrar upp lite smått och gott. Vi sade upp vårt spanska internet och skulle då inte ha något förrän vi kom till Sverige.

Vi hade tänkt att övernatta vid handelsområdet vid gränsen men det var så stökigt så vi fortsatte.

Så småningom kommer vi till en rastplats i Tyskland och ska rasta. Då upptäcker vi att vi har pyspunka på det hjulet som tidigare exploderat.

Vi får efter mycket kringkörande tag på en däckverkstad där de tar sig an problemet.

Vi blir där i tre dagar i väntan på ny fälg eftersom det var den som spruckit.

Stället vi fastnat på hette Gambach och låg några mil från Frankfurt.

När vi var där imponerades vi av förskolan när de var ute och rastade sina telningar. De hade en alldeles speciell typ av barnvagn där många barn fick plats och det såg ut som de trivdes mycket väl med att åka.

På lördagen fortsätter vi norrut och tar oss ända till Flensburg. En sträcka på 65 mil så vi var rejält trötta.

Mycket blåsigt och regn. Inte alls som i Spanien.

På söndagen tar vi oss till Grenå och ligger över på en parkering i anslutning till färjterminalen.

På måndag den 17 mars krossar vi havet och det blåser 15-20 meter enligt kaptenen men vi märker inte av det.

Vi åker som vanligt ner till Gunilla och Christer i Björkäng och blir välkomnade.

På tisdag fortsätter vi till Torslanda där Eva och Thomas hälsar oss välkomna med en specialdesignad tårta.

Den 19 maj är vi hemma på Sörbacka och det känns riktigt bra trots vädret.

På kvällen när vi kommit hem blir vi inviterade till välkomstkalas hos Carina på räkor och vin.

Ja, det var flera riktiga välkomnande efter halvåret i Spanien.

Sally tyckte att det var skönt att komma hem.

Vi kommer att fortsätta blogga framöver men kanske inte så ofta. Gå in och kolla då och då.

Ha det riktigt bra.

Kerstin, Mats och Sally.

Hej!

En dag bestämde vi att ta oss mera inåt landet och valde då en lite plats som heter Navarcles ca 10 mil från kusten i höjd med Barcelona. Vi ställde oss på en ställplats som faktiskt var gratis men hade alla faciliteter ändå.

Det var en liten by så vi kunde snart hitta på ett bra sätt. Vi kom rätt in i deras fiesta och fick njuta av ett härligt karnevaltåg med olika teman. Det måste ha varit mycket arbete bakom så mycket olika kläder. Som skolfolk vet vi att sådant inte gör sig självt.

Ett gäng polkagrisar förgyllde tåget.

Efter tre dagar körde vi ner till Platja de Aro där vi stått på nerfärden. Vi började inse att det inte var långt till franska gränsen men vi låg ju två veckor före shemat. Efter att ha varit i kontakt med Sverige och fått en lägesrapport med aktuellt väder och efter att på nätet sett vädret upp genom Europa bestämde vi oss för att det fanns ingen anledning att vänta med hemfärden. Vädret kunde ju förändras till det sämre och då kanske det inte skulle vara lika roligt att köra norrut.

I dag den 10 mars har vi alltså då startat hemfärden. Just nu i skrivande stund är vi i gränsorten La Joncuera där vi har köpt lite billigt både det ena och andra.

Vi kommer nu att lämna Spanien vilket har till följd att vi inte är uppkopplade förrän vi kommer till Sverige. Det kan vara bra att veta. Hemfärden tar kanske inte mer än 5-10 dagar.

Roligt att ni var med på resan och vi fortsätter bloggandet från Tossene.

Väl mött.

Tossingarna.

Hej igen!

När man nu är här nere så ska man väl frossa i regiones rika utbud på frukt och grönt. Här köpte vi koncentrerad c-vitamin. 10 kg härliga, saftiga apelsiner, direkt från odlaren. Vi har börjat att pressa dem och dricka för att variera intaget.  

Vi går ofta på cafe och dricker coffe con leche, vilket har blivit en god vana. Det är härligt att sitta och titta på folklivet och njuta av vädret, kaffet och tillvaron.  

På väg till vår sydligaste punkt för denna säsongen, stannade vi till i den märkliga byn Mojacar som höjer sig på en klippa några kilometer från Medelhavet. Vi promenerar runt men det är trappor upp och trappor ner. Det känns i vadmusklerna men är säkert nyttigt.

Vid Almerimar träffade vi återigen Sven-Åke och Berit. Det blev ett trevligt återseende naturligtvis med restaurangbesök. Vi står på en ställplats i hamnen och omgivningarna påminner om Smögen. En riktig turistfälla.

Trevligt ändå.

 Nu vänder vi näsan norrut även om det inte känns som att vi är på väg hemåt.

Vi landar i Benicassim där vi stått tidigare på en gratis ställplats intill polisstationen. Det är en mysig liten stad med en genuin genomfartsgata med massor av cafeer och restauranger. Lidel  har ett erbjudande om störthjälmar vilket vi är i behov av eftersom våra börjar bli ankomna av årens slitage. Vi passar på att förse oss.

Det kommer även en liten kille, Alex 4 år, från skolan och blir kompis med Sally. Det är ett nöje att se hur Sally uppför sig tillsammans med Alex och hans små kamrater.

Det var allt för nu och i morgon fortsätter vi till Morella som ligger högt inåt landet och där har vi aldrig varit förr.

På återseende.

Tossingarna.