Hej igen!

Nu har vi bott in oss här i Roquetas de Mar så att vi har nästan svårt att lämna platsen. Vi trivs förträffligt och det kan faktiskt liknas vid Bolnuevo där vi bor den mesta tiden vi är i Spanien. Här är lite blåsigt i allmänhet men det får man väl stå ut med.

Vi har haft problem med elen så att vi inte kunnat se tv mer än relativt korta stunder. Detta berodde på att solcellerna på taket inte förmådde klara så mycket effektuttag. Dett gjorde att vi investerade i nya 120 watts solceller som vi kopplat till batteriet. Nu kan vi se tv obehindrat vilket vi tycker är trevligt.

I tisdags så blev vi glada för då dök kusin Sven-Åke och Berit upp. Det var ett glatt återseende efter att de varit tvugna att vara kvar i Bolnuevo på olika spelningar.

Den 21 februari hade vi födelsedagskalas. Det var Kerstin som skulle hedras. Som vanligt var det kaffe på sängen.

Kerstin fick ett vackert hängsmycke av Sally och Mats som var något äldre än födelsedagsbarnet, nämligen

400 000 000 år gammalt En slipad ortoceratit. Ett djur som levde i de forna haven.

  Vi bjöd in de svenskar som fanns här och vi fick en trevlig men blåsig eftermiddag.

Ha det bra så ses vi igen.

Tossingarna.

Hej!

Vi är kvar i Roquetas de Mar och trivs väldigt bra. Vi kör moped runt i omgivningarna och umgås med våra husbilsvänner. Gunnar och Gunvor från Göteborg är rutinerade husbilsåkare sedan många år och har lärt oss en del nyttiga ting om detta livet. Vi har även nya vänner i form av Leif och Eva från halmstadstrakten.

I går var det Valentin och då var vi ute och åt på restaurang Flamingo. Det var rejäla portioner.    

Det blev en hel del att ta hem till Sally.

Även andra dagar går vi ut och ibland frossar vi men det får inte bli någon vana. Det är dock svårt att låta bli när man kan sitta ute i solen på cafe som om det vore sommar.

I förrgår blev vi bjudna på semla hos Gunnar och Gunvor. Hon är en riktig matmamma och är kreativ när det gäller att få till olika delikatesser trots att det inte finns ingredienser som riktigt stämmer.

Sally njuter av tillvaron och även av att familjen bor så tight vilket gör att en hund känner trygghet och närvaro.

Ibland tycker hon att det blir lite långsamt men då tar vi en sväng på moppen och då piggnar hon i.

Ha det nu så bra, det skall vi ha.

Tossingarna.

Hej!

Roquetas de Mar är ett litet samhälle, nåja inte så litet, som till stor del bygger sin tillvaro på turister. Det gör att de stora byggnaderna är nästan tomma men området har invaderats av fricampande husbilar. Polisen bryr sig inte vilket de gör på de flesta andra ställen.  

Det påstås att borgmästaren gärna ser husbilar här. Även om man inte betalar för sin plats så lägger man ganska mycket pengar i samhällets affärer och restauranger. Så inte har vi dåligt samvete för att vi står här. Här står ju mest tyska bilar men också några svenska. Då pratar man givetvis med varandra. Vi har verkligen fått många nya vänner när vi bilat runt i Europa. Tipset om den här platsen har vi t.ex fått via bilvänner i en Rapido.

Det är lätt att leva här.Vi kan sitta ute och fika eller äta något gott  Här är, än så länge, billigare  än hemma . Dock måste allehanda vardagssysslor skötas och vissa måste få sin dos av kontemplation.

Ofta ägnar vi åt att njuta av den spanska solen. Det är ju en av anledningarna till att vi kört ca 350 mil. Det är det värt. Litteraturen får också sitt. Mats läser allra mest på ipaden.

Ibland tycker Sally att det är för tråkigt.Dåhoppar hon upp på moppen och tycker "kom igen nu åker vi".

Nu ska vi gå ut i den lilla stan,  ta en tapas och ett glas vin, 2 euro per person. Det är så det ska vara!

Lev väl. Vi ses snart igen.

Tossingarna.

Hej igen!

Nu är det dags för lite uppdatering. Det är ju ett tag sedan vi skrev.

Den 23 januari fyllde vår goda vän och granne år. Han bjöd oss alla till restaurang i Mazarron på en fyrarättersmiddag.

Dagen började redan vid 10tiden då alla damerna tog bussen i förväg för att shoppa loss. Herrarna tog det lite lugnare och åkte vid pass 12. Valle och Anita på campingen var snälla nog att passa Sally så vi behövde inte oroa oss för henne. Middagen var på en mycket genuin krog och vi började äta och dricka vid ettiden.

Vi åt och drack i många timmar. Ett fantastiskt efterrättsbord lockade på slutet.

Där kunde man skvimpa på starka saker för att få bättre sprätt på smaken.

Som ni förstår så var humöret och ljudnivån mycket hög och det tyckte nog även infödingarna som var medpassagerare på bussen hem.

Vi har beslutat att lämna campingen söndagen den 26 januari. och det får planeras flera dagar i förväg. Det är mycket som skall plockas ner.

När vi lämnat campingen efter att ha tagit farväl av alla våra goda vänner så gav vi oss iväg till Mazarron där vi hittat en bilvåg. Det blev en besvikelse för bilen vägde 3920 kg och den får väga 3850 kg. Vi kunde ju inte lasta ut något så det var bara att se glada ut.

Vi fortsätter till Torrevieja där Mats nya körkort ligger och väntar hos den svenske konsuln. Vi hittar fram på smågatorna. Äntligen slipper Mats köra utan giltigt körkort som han gjort några månader.

Därifrån tar vi oss till Murcia och Ikea för att bunkra upp hårt bröd, lingonsylt till gröten och Kalles kaviar.

Dagen efter har vi bestämt att ta oss längre söderut till en fricamp vi fått tips om av våra goda husbilsvänner, Gunnar och Gunvor. Platsen heter Roquetas de Mar och det ligger 23 mil från Murcia.

Det är en trevlig och bra fricamp. Promenad till storgatan i samhället för att sitta ute i solen och ta en tapas och ett glas vitt frampå kvällen.

Sally trivs och springer mycket i strandkanten och jagar sjöfåglar. Vi har en härlig tillvaro.

Lev väl tills vi hörs.

Tossingarna.